Tiden går så fort

Nu har det gått ett halvt år sen mitt senaste blogginlägg och det har varit sommar, höst och nu har vintern med kyla och snö också kommit. 

Sommaren var härlig. Jag målade om och möblerade i ‘stora’ stugan så att jag och Jukka kunde flytta in där. 2 nya kattluckor blev det också. En till uterummet och en in till stugan. Totte, Judith, Sigrid, Elsa och Märta fick flytta ned medan Felix fick vara kvar i stan. Jag hann med det mesta av renoverandet innan det var dags för sommarjobbandet.

Jag och Tina ledde en sommarkurs i keramik på Löftadalens folkhögskola. Det var en väldigt trevlig och intensiv vecka med underbara kursdeltagare, mycket kreativitet, skratt och allvar. Vädret var fint och jag och Tina jobbar väldigt bra tillsammans. Jag fortsatte direkt med nästa intensivkurs i Göteborg, som också den blev fantastiskt bra.
Det blev en hel del brännande och på Löftadalen även glaserande för deltagarna var produktiva. Men annars ägnade jag resten av sommaren åt att göra färdigt i stugan och prova att skulptera i den svarta skulpturleran. En del natur, bad och promenader han jag också med.

Beata var hemma några veckor och Gerard kom också och hälsade på. De verkade trivas bra i Beatas ‘lilla stuga’.

p

Tina drog med mig på Porslinsfestivalen i Lidköping och jag fick för första gången se tävlingsdrejning.

När skolan började igen drog allt igång med full fart. Vi skulle ju ha utställning på Höganäs, Love Actually. Det tog mycket vånda innan jag slutligen bestämde mig för hur mitt bidrag skulle se ut. Mia, Renata och Anja satte utställningen som blev mycket fin.

9

Vernisagen var på min födelsedag 7 oktober. Jag, Sara, Elin, Erika och Octawian åkte ner i min bil. Det blev en härlig dag som vi avslutade med att äta de snyggaste pizzor jag någonsin sett på Mölle krukmakeri med Lisa.

Jag har haft 3 kurser på medborgarskolan som vanligt denna termin. Allt flöt på riktigt bra ändå tills strömmen till ugnarna slutade fungera. Det tog 2 veckor att få det lagat så nu ligger vi efter med schemat.

De sista dagarna har jag äntligen plockat fram det jag gjorde i somras så att jag kan dra slutsatser, komplettera och göra färdigt.

Stilhistoria 1500-1850

Jag har tidigare klagat mycket på undervisningen i historia men nu är det äntligen fantastiskt intressant och inspirerande. Vi har haft 2 föreläsningar med Björn Westerlund, bara en kvar. Jag önskar att det var fler för jag känner mig så upplyft och lär mig att se på konst från denna perioden på ett nytt sätt. 

Boktips

För några veckor sedan hade Camilla med sig en bok till skolan som hon tyckte att jag borde läsa. Jag fastnade efter bara några få sidor.

Väggen, Marlen Haushofer

Citat ur en text hon skrev den 26 februari 1970, en månad innan hon dog i skelletcancer 50 år gammal:

Oroa dig inte
Oroa dig inte. Du har sett för mycket och för lite, som alla människor före dig. Du har gråtit för mycket, kanske också för lite, som alla människor före dig. Kanske har du älskat och hatat för mycket – men bara några få år, tjugo eller så. Och vad är väll 20 år? Efter det var en del av dig död, precis som hos alla människor som inte kan älska längre. Du har fått utstå mycket smärta – motvilligt – som alla människor före dig. Din kropp var tidigt till besvär, du har aldrig älskat den. Det var besvärligt för dig, men kanske också bra, eftersom själen inte behöver en oälskad kropp. Och vad är själen? Förmodligen har du aldrig ens haft någon, utan bara förstånd, och det hade ingen tanke på känslor. Eller fanns det ibland något annat? För ett ögonblick? När du ser blåklockor och kattögon och en människas omtanke för en annan, eller vissa stenar, träd och statyer; svalorna över den stora staden Rom.

Oroa dig inte.

Även om du vore tyngd av en själ, önskar den sig inget annat än en djup, drömlös sömn. Den oälskade kroppen kommer inte längre att känna någon smärta. Men kött, skelett och hud, allt kommer att förvandlas till aska och också hjärnan kommer äntligen att sluta tänka.

Därför tackar vi Gud, han som inte finns.

Oroa dig inte – allt är förgäves, som för alla människor före dig.

En helt vanlig historia.