En Foohund till mig själv.

Efter att ha målat Foo-hundar till Åsa parallellt med att mina andra bilder mest har handlat om meningen med mitt liv och återblickar till barndom och ungdom, har jag kombinerat de två spåren med att måla en Foohund till mig själv.
Till höger om den stora tratten, med tassarna på rötterna får han mig att tänka att jag kanske inte måste vara så krass. Visserligen blev David krossad, på ett ögonblick, och med det försvann stabiliteten och sammanhanget i mitt liv, men jag kanske skulle kunna vara mindre sträng och välja att tänka som Neta och alla kristna, judar, muslimer, new agare, buddister, hinduister och andra troende människor i världen att det finns någon mening ändå.

Framtid, dåtid och nutid

Befinner mig alltid i nuet när jag målar och samtidigt är hela livet närvarande.

Vad, varför, hur, när, vem, var… Tankarna vandrar och genom att lyssna på radio och musik under tiden hittar de hela tiden nya vägar även om jag rör mig inom samma område som jag alltid har gjort.


Lilla Elsa …

… gosar med skärmen, kliver på tangentbordet, välter min keramik och bär iväg med mina verktyg. Svamparna är populärast men det kan också funka med pennor, sudgummin och penslar. Idag har jag köpt en ny, fin och ganska dyr pensel så nu måste jag skärpa mig:
Jag skall INTE lämna penseln stående i vattnet.
Jag skall INTE lämna penseln framme så att Elsa kan bära iväg den till sin leksakslåda i vardagsrummet.

Foo-hundar



Foo-hundar är egentligen lejon och de skapades ursprungligen för mycket länge sedan av kinesiska konstnärer som hade hört talas om lejon men aldrig sett några. Mina egna vaktkatter har mycket gemensamt med Foo-hundarna även om jag inte hade hört talas om Foo-hundarna när jag började med vaktkatterna.
Foo-hundarna symboliserar styrka, auktoritet och trygghet och när jag målar dem, målar jag in välgångsönskningar och kärlek .
Åsa, en av Beatas bästa kompisar har sett almanackan med Foo-hundar som vi har sittande på kylskåpsdörren och Beata berättade att Åsa skulle vilja ha en ’drake’ målad av mig. Jag föreslog att jag skulle uppdatera år och månader delen av almanackan och att jag skulle skriva ut den till henne men då sa Beata att hon ville ha en riktig bild vilket naturligtvis känns smickrande.
Så jag har målat några lejonhundar vid sidan om det som är mitt huvudflöde i målandet just nu. Och jag hoppas att Åsa gillar någon av dem annars får jag göra några fler försök.
Nu skall jag iväg och handla akvarellpapper för det är en rykande åtgång just nu och så skall jag träffa en kär väninna och om jag inte tror fel kommer det att leda till mer konstnärlig inspiration. Jag tänker återkomma med ett inlägg till idag som mer representerar det som är mitt huvudspår just nu.

Lust och styrka

Under den senaste tiden har jag fortsatt med projekt inspiration Tarot fast på ett ganska lojt och lite avslappnat sätt. Jag drog kortet lust som både i Aleister Crowley’s och Hans Arnold’s kortlek representeras av en naken kvinna på ryggen på ett ‘lejon’ i en guldig färgskala. Konstigt nog, för både lejon och kvinnor är symboler som jag älskar att jobba med, ville jag göra det på något annat sätt.

Alternativ ett där jag behöll den guldiga färgen men tog bort den explicita kvinnan och lejonet ser helt annorlunda ut än alternativ två där färgvalet är annorlunda och lejonet finns med.


Inget av alternativen är mitt ‘färdiga’ kort, jag tycker att lust, styrka, passion, livsglädje, sensualism, ärlighet, sinnlighet och sexualitet är mycket intressanta begrepp att jobba vidare med och jag är inte redo att bestämma hur detta kort skall se ut ännu.

På rätt väg

Nu är jag på rätt väg igen, jag vill leva mitt liv med nyfiken blick och öppna ögon. Broderiet Mitt val som jag bloggade i februari 2011 handlade just om detta men jag gick vilse.
På väggen på mitt nya jobb finns en affisch med texten ”Om man inte vet vart man skall, är ingen vind gynnsam” men jag tycker nog att man lika gärna kan säga ”Om man inte vet vart man skall, så är ALLA vindar gynnsamma”.
Bilden hitta vilse (jag tror att det är titeln på en barnbok som jag inte har läst) handlar trots sin barnslighet om meningen och våra trevande försök att ta till vara våra liv.