Jag blir arg 

av bygga stort kursen. Jag är ganska säker på att jag inte vill jobba så här i framtiden eftersom jag blir på dåligt humör av stora och tunga grejer, speciellt när de inte har någon funktion. Jag är sur över att slösa så mycket sammanhängande tid till ett projekt som inte är i den riktning jag vill gå i framtiden. Mest är jag besviken på mig själv för att jag inte lyckas formulera mina uppgifter så att jag kan använda min tid på bästa sätt. Nu har jag ändå tagit mig an denna uppgift och vill göra det så bra som jag bara kan. Jag kan absolut inte tänka mig att inte slutföra arbetet med kråkan.  Inspirationen från boken ”Väggen” kunde nog inte manifesteras på ett bättre sätt. Ilskan som väcks av att jag får så ont i kroppen påminner om alla tidigare tillfällen i livet då jag gjort oändligt mycket mer än jag orkat. Att jag inte skall spara skulpturen förstärker känslan av budskapet. Nu hoppas jag att jag skall gå fort att bygga färdigt så att jag får tillräckligt med tid att engobera och rista de bilder och ord som surrar i mitt huvud och att jobba med omgivning skuggor och ljud och kanske lyckas ta ett bra foto eller en film.

Tracey Thorn, ”Follow me down” är den musik som jag tänker mig ihop med kråkan.

”Oroa dig inte, allt är förgäves, som för alla människor före dig.”

Arbetet med att återvinna leran nere i ”lergrottan down under” är det som frestar mest på kroppen, det är svårt att organisera arbetet så att det ens liknar att bli ergonomiskt och att vi skall göra det tillsammans får mig som vanligt att ta för stort ansvar och göra för mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s