Onsdag 2014-04-23

Idag fyller Beatas 21 och eftersom hon önskade sig en klänning åkte vi till Saket. Jag försökte ha lika mycket tålamod som Beata hade med mig på konsthantverksmuseet, fast jag lyckades nog inte. En söt klänning hittade vi i allafall och vi lyckades också hitta en ställe som sålde vin och sprit. Beata har inte förlorat sin exklusiva smak i Indien. Rosa champange skall det vara trots att den nog kostar dubbelt så mycket här som hemma.
Vi behövde köpa toapapper också. Det är inte som hemma där man köper storpack utan det blir en rulle i taget. Idag provade jag en annan affär, dörr i dörr med de små affärer jag varit i tidigare. Den var större, mer utbud och med massor av personal och ett extremt komplicerat sätt att betala. Först plockade man ihop sina varor själv. Det var så mycket personal i gångarna att man knappt kom fram. Sedan gick man till en kassa, där knappade de in varorna i en dator och sa hur mycket det kostade. Efter det fick man sin påse och gick till en annan disk. Där satt en ganska kraftig man, troligen ägaren och tog betalt. Till sin hjälp hade han mer personal och en kvinna i sari som nog var hans fru. Efter att jag betalat till honom, stämplade han betalt på kvittot som hade skrivits ut automatiskt på en skrivare och sen när jag trodde det var färdigt så stog det en vakt i dörren som ville se kvittot för att klippte två små hål i det. Det du pappa Norman, affären var kanske en tiondel så stor som Folkaredsaffären. Jag tror jag  kommer att hålla mig till småaffärerna i fortsättningen. Grönsaksstånden ute på gatan är också trevliga. Där använder de lösa vikter för att väga frukten, såna kommer jag ihåg att vi hade i affären hemma också när jag var liten. Och så säljer de alltid på mig lite extra peppar med ett stora, stora leenden.
Nu skall jag ta en dusch för ikväll kommer några av Beatas kompisar. Arya lovade att fixa glas till den rosa champangen för totalt har vi bara 2 glas och det är inte så lätt att komma underfund med var i Dehli man kan köpa vinglas.
Det blev öl, champagne och indisk take away och det var mycket trevligt att träffa Beatas kompisar och höra dem prata om volontärhuset och deras erfarenheter av Indien.

Publicerat i Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s