Söndag 2014-04-20

Idag planerade jag och Beata att först ägna oss åt gudarna och att sedan fortsätta vår jakt på de perfekta presenterna. Beata hade upptäckt att det låg fler tempel  nära vår lägenhet. Det visade sig att det nog var två olika tempel. I det första var det mycket folk och man hörde musik ut på gatan. Sandalerna stod i rader utanför dörren. Strax bredvid vaktade färgglada tigrar och elefanter en ingång. En äldre man i vita kurta och turban höll på att stänga dörrarna, men hälsade oss välkommna tillbaka vid fyra när det skulle öppna igen. Som turist borde jag ju ha hunnit se de mest kända ställena för länge sedan så  Lotustemplet var nästa stopp. När vi närmade oss såg vi oändliga köer på båda sidorna av gatan. En kö ringlade hundratals meter på vänster sida av gatan till Lotus templet och en lika lång kö, vänd åt andra hållet, ringlade på högra sidan av gatan mot Kali templet. Människorna i båda köerna såg lugna och glada ut. Det var trevliga välordnade köer med lediga och förnöjda människor som verkade ta köandet i hettan med största jämnmod. Kanske är det något speciellt med annandag påsk eller så är det alltid mycket folk på söndagar. Vi bestämde oss för att komma tillbaka en annan dag och tog en ny rickshaw till Dilli Haat istället. Det kostar 20 rupies i inträde till marknaden men sen kan man promenera runt utan trängsel. Det finns gott om matställen med skuggiga serveringar där man kan pausa. Idag tog vi varsin mangolassi som smakade underbart. Det är konstnärerna och hantverkarna själva som hyr plats i stånden och om man skulle misslyckas med prutandet så hamnar ju pengarna på rätt ställe. Det tycker jag känns riktigt, riktigt bra.
Idag blev vi direkt infångade av en kille som sålde målningar. Oändliga mängder av handmålade bilder. Han berättade att hela familjen målade. Mormor som var 60 år, mamma och han själv också. Det fanns många fina bilder men eftersom jag har försökt hålla ögonen öppna extra mycket för Parvati frågade vi efter henne. När han plockade fram ett par målningar på Shiva och Parvati föll jag handlöst. Underbara, målade av hans moster, 40 år. Han verkade stoltast över mormor, 60 år, men moster, 40 år, blev min favorit. Färgerna gjorde de också själv, han berättade vilken blomma de använde till min favoritröda men eftersom det var ett helt okänt ord försvann det bort ur mitt minne innan jag hann skriva ned det.
Jag bestämde mig direkt för att köpa båda två för att sätta upp bredvid varandra hemma. Sen plockade han fram en större också. Den hade tagit 45 dagar att göra och den kostade 12 000 rupies. Jag köpte de två mindre och jag skall fundera lite till men tror jag skall gå tillbaka och köpa den stora också. Vad säger du Jukka, är det dags att förnya lite i vardagsrummet?
Väskor, sjalar, smycken, sandaler, gudar, elefanter i tyg och metall, målningar, kläder, keramik, dörrknoppar, kor i papier mache, guldmålningar, kurtor, saris … jag tror jag kan gå och titta hur länge som helst.
Sista fyndet, innan vi lämnade marknaden, gjorde Beata. Hon köpte en jättesöt tiger i papier mache av en äldre indisk man med bara några få tänder kvar i munnen. Tigern har fått namn och hedersplats som första husdjur i nya lägenheten. Den påminner om både Totte och rattskatten.
Middagen köpte vi på den restaurang i Ohkla 2 där Beata ätit lunch varje dag när hon volontärarbetade. Channa bhatura, en jättestark kikärtsgryta som inte såg mycket ut för värden men smakade underbart. Till efterrätt blev det jamun gulab, marsipanig sockerkaka indränkt i en lag, vansinnigt gott.
Bröllopsperioden i Delhi verkar vara i januari, februari när klimatet är som bäst men vi fick en glimt av ett bröllopsfölje från rickshawn på vägen hem. Brudgummen med en pärlslöja för ögonen och en liten ‘näbbgosse’ bredvid sig, red först på en häst. Efter kom ett gäng musiker som spelade och sedan en blomstersmyckad bil. Beata berättade att Indiska bröllop är jättefina, men var bruden fanns i detta skede kom hon inte ihåg.
Man ser många transvestiter på gatorna här. Idag när rickshawn stannade för rött ljus var det 2 män, ganska groteskt målade, som gick runt bland fordonen mitt på dagen. De stannade inte hos oss utan gav oss bara en blick och gick vidare till nästa bil. Jag undrade vad det var de gjorde, Beata trodde att de tiggde men jag tror att de sålde något och nyfiken som jag är undrar jag fortfarande vad det var.
För var dag som går ser jag nyanser och skillnader tydligare. Det är varmt, dammigt och smutsigt på nästan alla gator i Delhi men det är ändå stor skillnad mellan olika områden. Hemlösheten och fattigdomen är vedervärdig men uppfinningsrikheten, tillvaratagandet av resurser och samexistensen mellan så många människor och djur är fantastisk. Kvinnoförtrycket är hemskt men stoltheten över skicklighet i hantverk är vacker. Förmågan att ta tillvara allt som finns och att smycka den plats man befinner sig på med enkla medel är beundrandsvärd. Jag tror att resten av värden har mycket att lära av Indien, jag har det iallafall. Bara en sån sak som att Lotustemplet är till för alla religioner.

Publicerat i Okategoriserade

En reaktion på ”Söndag 2014-04-20

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s