Onsdag 2014-04-16

Eftersom Beata var ute och träffade kompisar igår kväll medan jag stannade hemma och smälte dagens intryck lät jag Beata sova och gick ut tidigt och handlade mat. Det är intressant att se gatan vakna, någon går och sopar med kvastar av strån, det kommer två killar dragandes med en vagn och samlar ihop skräpet från de ihopsopade högarna på gatan. För att få upp skräpet använde de ett par brädor. En man spolar gatan med vatten och i ett av street food ställena står en kille och hackar lök. Kvinnor i vackert färgade saris handlar grönsaker från stånden utmed vägen och män i cyckelrickshaws plockar upp sina första kunder. Jag är nog en dålig turist för jag tycker att det är väl så intressant att se det dagliga livet i en annan kultur som att besöka monument. Att flytta in i en lägenhet istället för att bo på hotell är spännande. Imorgon skall vi ta reda på var vi skall göra av våra sopor och idag har vi utforskat utbudet av varor i plastaffärer. Vi hittade inga plasttallrikar som vi gillade och orkade inte förhandla priset på diskborsten så det blev inget husgeråd köpt idag men imorgon kanske.
Jag är grymt imponerad av Beata som hittar och kommer ihåg vad de olika platserna vi besöker heter. Jag tycker att det ser likadant ut överallt, fast olika, och det som fastnar i mitt minne, som en vackert röd traktor som brukar stå parkerad nära vår lägenhet, har ju en tendens att flytta på sig. Så för att hjälpa mitt minne. Sarojini Nagar Market är marknaden där Beata inte hittade några sandaler trots hjälpsam långhårig äldre indisk man och där vi bekantade oss med plastbutikerna. M Block Market är stället där vi hänger på Starbucks för att få både gott kaffe och WiFi, idag utnyttjade jag dessutom stället för att ladda telefonen.
Paharganj är marknaden där jag nu börjar känna igen mig. Denna gången tog vi oss istället dit från andra hållet, Rama Krishna Railway Station. Hit skall vi komma tillbaka flera gånger. Både för att shoppingen är rolig och för att vi köpte med oss take away från ett ställe på gatan. Att se dem laga maten var så intressant att vi bestämde att komma tillbaka och filma om maten var god, och det var den verkligen.
I rickshawn på vägen hem sprudlade Beata ideer om hur hon skulle ordna orden hon lärt sig på Hindi, vi kom fram till att en ordbok som skrivs i den ordning hon lär sig dem kan vara bra att ha. Ju viktigare att kunna, ju tidigare hamnar det. Då klämmer hon ur sig ‘har du med dig en linjal’, mycket onödigt och dumt har jag släpat med mig men linjal!
Nu skall jag handtvätta lite och sedan skall vi ha te och kaka och kanske ett kapitel i Shantaram innan jag somnar.

Publicerat i Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s