Tisdag 2014-04-29

Resan hem från Delhi igår gick mycket smidigt. Flygplatsen var välorganiserad och trevlig. Jag läste ut Shantaram på vägen mellan Delhi och Helsingfors. Drack kaffe och broderade medan jag väntade på nästa plan.
Det är roligt att jämföra flygplatserna i olika länder. I Delhi var toaletterna rena och prydliga, det fanns gott om personal som städade och fyllde på papper. I Helsingfors såg man ingen personal, det var rent och fräscht och de hade fågelkvitter i högtalarna. På Landvetter var det ingen musik men toaletterna spolar själv om man inte är snabb nog.
Sista biten till Göteborg fick jag sällskap med en mycket trevlig kvinna. Vi delade bok och restips med varandra och tiden gick fort, trots att förkylningen blev mer påträngande ju längre resan gick.
Det var enormt skönt att komma hem, duscha av sig dammet från Delhi och smörja in sig. Det är inte klokt vad torr man blir i huden när man flyger.
Jukka hade varit i Stockholm under dagen och kom hem ganska sent, så trots att jag gärna ville visa min mycket udda samling inköp och berätta om resan så orkade jag inte formulera några ord.
Efter att ha sovit tungt, vaknade jag liggande på rygg med Sigrid på bröstet. Totte och Elsa låg bredvid. Förkylningen hade blivit mycket värre under natten, så jag har mest gosat med katterna, ringt telefonsamtal, kört några tvättmaskiner, googlat väderleksprognoser på olika platser i Indien och suttit på trappan i sommarsolen. Boken om Hinduismen av Gandhi är intressant och  imorgon kanske själen har kommit ifatt kroppen så att det kan bli mer nytta gjord.

Söndag 2014-04-27

Tänk vad en god natts sömn kan göra skillnad. Jag är fortfarande förkyld, det är fortfarande runt 40 grader i Delhi men gårdagens usla humör och svartsyn är som bortblåst.
Vi började dagen med Gandhi Smriti och det var precis vad jag behövde för att sudda bort de sista resterna av gårdagens pessimism. Jag vet ärligt talat inte mycket om Mahatma Gandi men det skall jag ändra på. Han verkar ju redan ha formulerat mycket av det som jag lägger timmar och åter timmar av mitt liv kring att fundera på. Här kan jag nog få näring så att jag lättare kan följa den väg som är min.
Vi gick direkt från att köpa boken ‘Self-Restraint v. Self-Indulgence’  till en avslutande shoppingrunda i Delhi. Vi har inte varit på Cottage Emporium tidigare men det var härligt att gå där. Det var svalt och lungt, massor med varor av alla sorter, varorna var prissatta och även om priset då är högre funkar det bättre för mig, vi gick i timmar och njöt av att titta, lyfta, vända och vrida på sakerna. Helt utan påsar kom vi inte därifrån heller.
Nästa stopp var Starbucks på CP. Jag hade glömt min telefon så istället för att strula med internet kunde jag sitta och studera människorna. Många unga, killar och tjejer, med eller utan paddor, datorer och telefoner. Några som verkar plugga. En man som sitter och läser en bok. Några välklädda indiska kvinnor som har varit och shoppat. Unga asiatiska turister och en och annan västerlänning.
Några sista ärenden hade vi kvar på favoritgatan Pahar Ganj. Beata skulle köpa en väska och jag skulle köpa vykort på Indiska gudar för att ha ännu mer till mitt inspirationslager. 1 vykort kostade 10 rupies men om man köpte 50 fick man de för 8 rupies styck. Bestämde mig direkt för att köpa 50, 1 av var sort. Butiksägaren skrattade och började plocka en ur varje bunt. Det blev en väldigt trevlig stämning i affären när han och en annan medarbetare berättade om de olika gudarna, talade om vilka som var deras favoriter och hur man skall göra sin morgon pona. Jag är inte säker på att det heter så, men innan jag åkte till Goa hittade jag en intressant avhandling på nätet, där den som skrev hade intervjuat 8 kvinnor i samma stad kring sina ritualer. Det gav en sån glädje och igenkänning när dessa 2 äldre män med lysande ögon berättade för oss hur man skulle göra. När vi gick ut ur affären kallade han tillbaka oss och gav oss en liten Kalibild i plast, en sådan som man skall klistra fast på instrumentbrädan i bilen. Med stora leende på våra läpparna och glada i hjärtat tog vi en rickshaw hem. På vägen tilllbaka kunde jag inte förstå att jag tyckte att staden var så ful igår när den bara sprakade av färg och liv idag.
Det är ju inte alla som har en mamma som åker hela vägen till Indien för att hjälpa sin vuxna dotter att städa och tvätta. Eftersom det är min sista kväll så packar jag väskorna och städar lite i lägenheten så att Beata skall ha det fint och mysigt sista månaden i Indien. Favorithämtmaten på plåttallrikarna och en sista titt på när killarna mittemot stänger sin restaurang för kvällen. Idag är jag inte alls sugen på att åka hem.

Lördag 2014-04-26

Vaknade med ont i halsen. Beata gav mig en Decold Total och en liten klick Vaporub att sätta under näsan. Jag kände mig inte i form för att ge mig ut på egen hand på okända ställen i Delhi så istället gjorde vi en långsam morgon tillsammans. Strömmen kommer och går. Elnätet räcker inte till för alla  luftkonditioneringar som går på högvarv och nu börjar det bli riktigt varmt.
Jag har kommit till den delen av Shantaram där Prabaker, han med det stora leendet och det mycket vackra jaget, råkar ut för en olycka. Stämningen i boken, intensiteten i intrycken från de senaste veckorna, värmen och förkylningen kräver sin rätt. Jag är helt enkelt på uselt humör idag.
Det finns några museum till här i Delhi som jag gärna vill åka till, men mest börjar jag längta hem till mitt arbetsrum. Jag vill smälta alla mina intryck, måla själv och läsa om hinduismens alla gudar. Helst skulle jag vilja att Beata följde med hem redan på måndag, men det vill hon inte.
Idag är Delhi varmt, svettigt, bullrigt, dammigt och ogästvänligt. När vi efter tusen felkörningar kom fram till Tibet House var det stängt. Utan reservplan i den 40 gradiga hettan kom vi inte på något annat ställe att hämta nya krafter på än vårt stamställe, Starbucks på CP, där internet en dag som denna, naturligtvis inte heller var i form.
‘Man får ha dagar när man avskyr Indien’, sa Beata med ett snett leende, och genast känns det lite bättre. Idag är en sån dag för mig och det är lika bra att ta ut svängarna rejält. Idag ser jag bara det fula, smutsiga, pråliga och giriga Indien. Jag retar mig på de välbeställda indiska männen med sina pompösa magar, dryga miner och sneda kvinnosyn. Klass- och könsskillnaderna stör mig och också här levs livet, precis som på de flesta andra ställen i världen, på de rika männens vilkor.
Beata och jag har köpte med oss mat hem, momos, smörgås och några kakor. Nu känns det bra att stanna inne på rummet, läsa Shantaram, äta lite och ikväll kommer jag nog att välja tv’n framför verkligheten. På gatan pågår ett jättebråk mellan en kvinna och några män. Det går inte att förstå vad de säger. Men att de är arga och att det svärs är jag 100% säker på. Det är alltså inte bara jag som har vaknat på fel sida.
Min dåliga dag är nog övergående för jag har inte slutat planera min nästa resa till Indien. Norra Indien, Kerala och byar istället för storstäder står högst på önskelistan. Det är gudarna, färgerna, smakerna, hantverket och tygerna som gör Indien speciellt för mig.

Fredag 2014-04-25

Mitt minne upphör aldrig att förvåna mig. Är det inte en röd traktor den väljer att känna igen, så är det ett gäng duvor på en bro eller utbudet av väskor i ett marknadsstånd som får mig att veta var jag är. Men monument!!! ‘Vad är det för något’, frågade jag Beata, ‘India Gate, du har sett det massor av gånger’. Samma sak med Red Fort, ‘oj är det så stort’ säger jag, ‘det sa du igår också’, svarade Beata med ett ganska nollställt ansiktsuttryck.
Tempel är en helt annan sak. Idag ha vi besökt 3 stycken som ligger i samma område. Lotus templet, ett Kali tempel och ISKCON, ett stort Hare Krishna tempel. Man måste säga att det är skillnad på tempel och tempel.
Lotus templet är en jättestor, relativt nybyggd kyrkobyggnad som är till för alla religioner. Man tar av sig skorna och lämnar in dem till förvaring, sen blir man inordnad i köer på raka linjer och blir uppmanad att stänga av sina mobiler och att vara tyst. Först på engelska och sedan på hindu. Sedan släpps man in. Byggnaden är i form av en lotus med jättehögt i tak och massor av stolar står placerade i en cirkelform. Man stannar så länge man vill och ber tyst till den eller de gudar man tror på, sedan lämna man templet genom en annan dörr. För att komma tillbaka till skoutlämningen var man tvungen att gå en bra bit på det solheta kaklet, det brände rejält under fötterna men det var inte mycket att göra åt.
Efter Lotus templet gick vi vidare mot stället där vi sett kön mot Kali templet ringla i söndags. Det måste ha varit en lång kö, Arya berättade att det inte är ovanligt att köa i 6 timmar för att komma till sitt tempel på söndagarna. Vägen ner mot Kali templet var smal och många fattiga människor levde sina liv utmed gatan. Det var varmt, svettigt och smutsigt. När vi kom till en skoinlämning så trodde vi att vi snart skulle vara framme men vägen fortsatte att slingra sig fram ganska långt. Getter låg där det var skugga. Det var ganska mycket flugor och det går inte ens att föreställa sig hur det skulle vara att leva här. Människorna log mot oss och pekade ut vägen åt oss. Det fanns några som sträckte ut handen och tiggde när vi gick förbi. De som tiggde var mycket gamla, magra, tandlösa,  handikappade och helt klart extremt fattiga. De flesta skötte sina liv på gatan utan att bry sig om oss när vi gick förbi. Det fanns stånd där man kunde köpa blommor utmed vägen och trots försäljarens envishet att jag skulle köpa en stor lyxig skål med  blommor och andra saker, höll jag fast vid att jag bara skulle ha ett halsband av blommor, helt enkelt för att jag inte visste hur man skulle hantera skålen. Det kändes opassande att plocka fram kameran så de enda kort vi tog i detta område var på de söta getterna. Kali-templet var inte mycket större än templet på vår gata. Samma orange gubbe som finns vid vårt tempel finns här också. Jag fick hjälp av en munk att lägga mina blommor på rätt ställe framför Kali. Både jag och Beata blev välsignade och fick varsitt orange snöre runt armen. Sedan gick vi den slingrande, smutsiga vägen tillbaka och möttes återigen av många vänliga leenden.
Vi åkte Rickshaw till ISKCON, som är en stor tjusig byggnad. Vid ingången fick vi väskorna undersökta, som vanligt är i Indien. Kameran och mobilen fick vi ta med oss in men tobak är inte tillåtet, jag blev tvungen att lämna snuset hos de 2 kvinnliga vakterna och fick tillbaka det när vi gick ut. Det är separata ingångar vid alla säkerhetskontroller, kvinnliga vakter för kvinnor och manliga för män. Templet var rent och tjusigt och inne i själva tempelbyggnaden satte vi oss tillsammans med alla andra på golvet och lysnade på mässandet. Det var vackra bilder i taket och vi fick en informationsbroshyr om Hare Krishna rörelsen. Inne i templet fanns ett stort bord där kvinnor satt på låga stolar och gjorde blomstergirlanger medan de nynnade med i chantingen.
Efter 3 tempel i hettan valde vi att åka till en luftkonditionerad Starbucks för kaffe och internet och sedan var vi så möra att vi valde att vänta med Tibet House Museum och istället åka hem och vila middag under de hetaste timmarna, det måste ha varit upp mot 38 grader idag.
‘Little sister’ kom och berättade att vår tv var lagad. Kabeln ute på gatan hade blivit kapad, sa han och nu är det fixat igen. Vi har hur många kanaler som helst och man kan stöta på både Big Bang Theory och andra såpor hemifrån men känslan är helt annorlunda här. Reklam för medel för att bleka sin hy och mängder med smäktande kärlekssånger i Bollywood anda. Det är vackra människor och färger men jag lyckas ändå inte hålla intresset uppe ens i några minuter så någon Bollywood film blir det inte.
Middagen åt vi på fin restaurang, Swagath i Defence Colony. Vi var här första dan också men då hade jag inte förmåga att se området alls. Nu kunde jag konstatera hur stor klassskillnad det är mellan vårt område i Lajpat Nagar som är ett fint medelklassområde och Defence Colony som framstår som betydligt rikare, första dagen var det bara Indien som Indien. Maten var jättegod och kostade mindre än 150 kr. På de något mindre lyxiga ställena vi brukar handla, kostar en middag för två max 40 kr. Nästan all mat jag ätit Indien har varit mycket god men jag orkar inte hålla reda på vad alla de olika maträtterna heter, så det överlåter jag till Beata.
Det enda som störde det lyxiga intrycket på restaurang Swagath, var några indiska män som satt ett par bord bort och lät sig väl smaka av den delikata maten, mellan tuggorna rapade de högt, ljudligt, länge och helt ogenerat.

Torsdag 2014-04-24

Idag gjorde jag ett återbesök på National Museum medan Beata plockade iordning i lägenheten.
Jag hittade de flesta målningar jag ville återbesöka och en del nytt som jag missat första gången. En grupp av bilder som jag hade ställt in mig att titta på igen, bilder som illustrerade årstiderna, en bild per månad var dock lögn att hitta. Jag tror jag gick runt hela museet, alla 3 våningarna 3 gånger. Jag frågade vakter och kollade i mobilen och hittade bilderna jag fotograferat före och efter minst 10 gånger. Museet är verkligen inte överblickbart, markeringar på golvet som man kunnat följa för att ta sig runt hela museet hade varit bra. Till slut gav jag upp och tänker att det kanske inte var meningen att jag skulle hitta dem igen, kanske växer de i min hjärna och blir till än mer inspiration på det sättet.
På kvällen bestämde vi oss för att göra ett nytt försök med Chandni Chowk. Genom att åka till Red Fort och gå gatan rakt fram tills vi tröttnade och tog en rickshaw sista biten kom vi idag fram till kryddmarknaden, Khari Baoli. Den stora gatan vi tog oss på idag var inte alls lika rolig som smågränderna där vi gick vilse förra gången, men vi kom till kryddmarknaden. Det var häftigt. Det luktade så mycket rökelse och kryddor att det nästan var på gränsen till obehagligt. Jag tror att det var tur att du inte var med oss här Neta, du hade nog hostat lungorna ur kroppen. Utmed en sidan på trottoaren låg kryddaffärerna på rad med stora, vackra, högar av kryddor, nötter, frön och rökelse vars vita rök ringlade sig upp mot taket. En varm gyllene färg i larmet, myllret och de intensiva dofterna. På gatan satt mängder av män på högar av säckar och enorma lass drogs omkring på cyklar. Detta är centrum för kryddförsäljningen i Delhi. Vi använde samma princip som sist för att ta oss ut från området. Cykelrickshaw till Metron. Vi hittade en liten seg man i lång vit kurta, med det vita, ganska långa håret spretande åt alla håll. Han såg ut som en galen professor men han var duktig på att cyckla och navigerade väl i korsningarna. Han svor och pratade med andra förare på hindi, tutade och spottade på gatan med jämna mellanrum. 2 yngre killar med en cykel och trasig kärra körde om honom på raksträckorna men vår gubbe hittade bättre luckor i korsningarna, och så var vi först igen. Denna lek fortsatte 6-7 gånger och de slängde käft och skrattade och åtminstonde killarna var mycket roade, gubbens humör var svårare att läsa men jag tror att han också uppskattade leken även om han framstod som barsk. Det var en magisk resa i natten och när vi gav honom 100 rupies protesterade han och sa att det kostade 40.
Vi köpte med oss momos och en omelett, detta kompletterade vi med resterna från igår och som vanligt blev det en mysig middag i Beatas lägenhet med ljuden från gatan och starka, goda smaker i munnen.

Onsdag 2014-04-23

Idag fyller Beatas 21 och eftersom hon önskade sig en klänning åkte vi till Saket. Jag försökte ha lika mycket tålamod som Beata hade med mig på konsthantverksmuseet, fast jag lyckades nog inte. En söt klänning hittade vi i allafall och vi lyckades också hitta en ställe som sålde vin och sprit. Beata har inte förlorat sin exklusiva smak i Indien. Rosa champange skall det vara trots att den nog kostar dubbelt så mycket här som hemma.
Vi behövde köpa toapapper också. Det är inte som hemma där man köper storpack utan det blir en rulle i taget. Idag provade jag en annan affär, dörr i dörr med de små affärer jag varit i tidigare. Den var större, mer utbud och med massor av personal och ett extremt komplicerat sätt att betala. Först plockade man ihop sina varor själv. Det var så mycket personal i gångarna att man knappt kom fram. Sedan gick man till en kassa, där knappade de in varorna i en dator och sa hur mycket det kostade. Efter det fick man sin påse och gick till en annan disk. Där satt en ganska kraftig man, troligen ägaren och tog betalt. Till sin hjälp hade han mer personal och en kvinna i sari som nog var hans fru. Efter att jag betalat till honom, stämplade han betalt på kvittot som hade skrivits ut automatiskt på en skrivare och sen när jag trodde det var färdigt så stog det en vakt i dörren som ville se kvittot för att klippte två små hål i det. Det du pappa Norman, affären var kanske en tiondel så stor som Folkaredsaffären. Jag tror jag  kommer att hålla mig till småaffärerna i fortsättningen. Grönsaksstånden ute på gatan är också trevliga. Där använder de lösa vikter för att väga frukten, såna kommer jag ihåg att vi hade i affären hemma också när jag var liten. Och så säljer de alltid på mig lite extra peppar med ett stora, stora leenden.
Nu skall jag ta en dusch för ikväll kommer några av Beatas kompisar. Arya lovade att fixa glas till den rosa champangen för totalt har vi bara 2 glas och det är inte så lätt att komma underfund med var i Dehli man kan köpa vinglas.
Det blev öl, champagne och indisk take away och det var mycket trevligt att träffa Beatas kompisar och höra dem prata om volontärhuset och deras erfarenheter av Indien.

Tisdag 2014-04-22

Morgonkaffet fick sällskap av boken ‘7 Secrets from Hindu Calender Art’ av Devdutt Pattanik, denna bok har jag letat efter i många år. Verkligen värd de 295 rupies den kostade. Visste ni att  manshuvudena i Kalis halsband representerar egot som pga okunskap försöker skaffa kontroll över den materiella värden.
Idag har den materiella värden varit varm och dammig. Jag har haft en lätt huvudvärk hela dagen, kanske har druckit för lite. Vi har ganska planlöst utforskat lite olika gator på Lajpat Nagar Market och på Janpath Market. När vi kom fram hade vi glömt vad det var vi tänkte göra så vi strosade mest runt. Beata är lycklig över att vi hittat en ytte-pytte-liten burk vaporub till hennes förkylning och två söta svala linnen.
Efter att ha sovit en stund på eftermiddagen kändes det bättre och vi åkte tillbaka till Dilli Haat. Jag lyckades pruta lite på priset och köpte bilden. Det fanns andra bilder av moster 40 som var mycket bättre komponerade men det var något speciellt med denna. Mängder av olika lyckosymboler, livets träd, solar, kor och fiskar. Jag känner ett slags släktskap med moster. Det är precis på det sättet som jag också målar.
Förresten har vi fått en möjlig förklaring till vad transvestiterna gjorde häromdagen. I boken Beata läser kräver transvestiter pengar för att de har haft sån otur i livet att de blivit kidnappade och kastrerade som barn.
Det var väldigt skönt att gå på Dilli Haat på kvällen. Vinden svalkade, det var inte längre dammigt och Biryanin jag åt var god.
Som den goda moder jag är skall jag nu göra ett nytt försök att laga Beatas skor igen. Tur att jag har broderiväskan med mig.
5 över 12 kom Arya med en jättestor blombukett och en tårta till Beata på hennes 21-års dag. Han har hjälpt Beata så mycket här nere och han är verkligen rar, så det var fantastiskt trevligt att få träffa honom igen.
Vi har ju inte inte så mycket husgeråd så efter att vi bryggt te till tårtan fick kastrullen rycka in som vas också.

Måndag 2014-04-21 – del 2

Idag har vi haft större framgång med templen. Laksmhi templet, Birla Mandir var öppet och det var ingen kö. Det var ett stort vitt tempel. Man fick inte ta med kameror in men det fanns skåp med hänglås. Det var lugnt och behagligt i templet. Många hade en liten skål med blommor och jag såg hur mammor och pappor instruerade sina barn hur de skulle ta en blomma och lägga vid gudens fötter innan de gick vidare till nästa altare. På väggarna satt målningar och visdomsord. Vi gick omkring ganska länge och tittade och läste det som var översatt till engelska.
I skuggan inne var det svalt men det var ca. 36 grader och sol idag, så när man gick på de delar av golvet som låg i direkt sol brände det under fötterna. Jag känner mig alltid avig i kyrkorum, det gäller alla religioner även svenska kyrkan. Det finns så mycket regler och jag är aldrig säker på vad som gäller. Skall man niga och bocka, stå eller sitta, gå åt höger eller åt vänster. Det var först vid ett altare i parken utanför, när jag trodde att jag var ensam, som jag kände mig helt bekväm. När jag beredde mig på att gå därifrån och skulle ta fram plånboken för att lägga några mynt upptäckte jag plötsligt att det satt en munk i orange kläder vid sidan, han hade suttit så stilla att jag inte märkt honom. Han välsignade mig med en prick i pannan och gav mig små vita  sockerkulor att äta. Han kommenterade mitt armband med indiska gudar och vi pratade en liten stund om gudar och om att hitta vägen i sitt hjärta. Under tiden agerade Beata fotograf åt en indisk kille som ville ha en selfie med templet som bakgrund.
Ett stort målat lejon och en kamel vid sidan om fungerade som en annan fotobakgrund för ett gäng indiska killar som fånade sig så som tonårspojkar i alla länder fånar sig.
Vi åker autorikshaw hit och dit hela dagarna och det går inte att skilja den ena turen från den andra. Alla är bullriga och dammiga och kräver mycket av föraren. Idag precis när vi förhandlat priset och klivit på, fick vi punktering. ‘One minute, no problem’ sa han. Vi gick och ställde oss i skuggan av ett träd medan han bytte däck. En förbipasserande man hjälpte honom att lyfta upp rickshawn och totalt tog det nog inte mer än 3 minuter att fixa.
Efter tempel var det dags för internet, men så kom Beata på att hon ville leta upp ‘Oxford bookstore’. Väl där hittade jag några söta illustrerade barnböcker och en bok som förklarar symbolerna i hinduistiska gudabilder. Böckerna kostade runt 300 rupies styck, så det gick inte att motstå. Bokhandeln var lyxig, luftkonditionerad, med ett fik och ett stort urval böcker på engelska och jag kan verkligen rekommendera den, både när man är ute efter praktverk om Indien och när man vill ha en pocket på engelska.
Vi åt Momos, ett slags jättegoda dumplings med stark sås, till middag. Å så har jag hittat en ny sötsalt dryck som man blandar som saft, märklig smak först men den tog sig för varje klunk, Mango Panna, illande grön var den och god, påminde om lime soda men godare. Något som däremot inte var något vidare var ‘spiced buttermilk’ det smakade precis som det avloppsvatten vi en gång beställde på Indisk restaurang i Göteborg trots att personalen avrådde oss.
Tog en kvällspromenad bort till templet som vi såg igår. Nu var det öppet och ett 20 tal kvinnor och några män satt på stolar i mitten av lokalen. Någon spelade och mässade rama, rama … och utanför blinkade om-symboler. Jag kikade en liten stund men kände mig inte så sugen på att gå in så jag vände hemåt och köpte varsin efterrättsglass till mig och Beata.

Måndag 2014-04-21

Att sätta klockan på väckning i Indien är inte mycket ideé. För att inte bli väckt hela tiden stänger hjärnan ute nattens alla ljud och i den kategorin går tydligen mobilens ringsignal också in. Jag har alltså sovit väldigt gott och länge i natt och nu sitter jag och slöar över morgonkaffet. Idag har jag inget sug efter marknader och nya intryck så jag har suttit med mitt eget broderi och funderat över Indien. Jag längtar efter att se målningen av moster 40 år igen. Den och ett par målningar om årstider och en Kali-bild från  National Museum poppar hela tiden upp för min inre blick. Jag skulle vilja titta på dem igen och så längtar jag efter att måla själv utifrån de bilderna. Jag tror att det kan bli spännande berättelser som kommer till mig om jag utforskar symbolerna i dessa bilder lite djupare.
Antar att jag bara är dumsnål om jag inte åker tillbaka och köper den stora bilden av moster 40 år. Det är en sån bild som kan motivera en hel resa från Sverige till Indien för mig. Att betala 1500 kr för något som ger den känslan samtidigt som det ger försörjning till en konstnär är ju inte att slösa, eller hur?
Nu skall jag fortsätta att brodera medan ‘little sister’, som Beata kallas av killen som hjälper oss om vi behöver något i lägenheten, sover ut. Hon kunde inte somna i natt på grund av för mycket koffein.