Om att vara nöjd med resultatet.


För mig är det så att jag oftast blir mest nöjd med saker som misslyckats.

Jag drejade denna form när jag höll på med projektet katt-vältar-säkra vaser i våras.
Mina katter har förresten tagit sabotagen mot mina blombuketter ett steg längre. Nu när de inte kan välta vaserna längre så plockar de helt sonika ut blommorna och sprider omkring dem på köksbordet.

Jag har tyckt att formen blev knasig och inte värd att ödsla någon mer tid på, så den har blivit stående tills jag glaserade i lördags, då slängde jag in den också med vit glasyr på eftersom den ändå fick plats. När jag sedan gick loss med dekaler blev jag ändå sugen på att göra något med just detta objekt. Och det var så roligt. Formen var lätt att jobba med och jag satt och fnissade för mig själv när jag komponerade mönstret. Helnöjd med andra ord. Men så sprack den i dekalbränningen, troligen beroende på en luftbubbla. Den hade ändå överlevt både skröj- och glasyrbränning i högre temperatur men är det så är det.

Och nu tycker jag att den är perfekt, utom att den har gått i två bitar då förstås.
Jag misstänker att det är för att den så uppenbart är misslyckad, som jag inte rusar vidare från känslan av att vara nöjd med något man gjort, till att börja granska detaljerna som kan göras bättre. Istället fortsätter jag att vara nöjd och tänker bara att nästa gång jag drejar så gör jag en till, nästa gång utan luftbubbla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s